Idag är det min underbara svärmors födelsedag.
Jag skickar pojkarna för att säga grattis och överlämna en blomsterkvast köpt på Ica.
Är det jag...?
Nej, knappast...
Sitter uppkrupen i soffan med ett glas vin och datorn i knät.
Är det jag..?
Knappast...
Jag kommer aldrig tillbaks.
Jag orkar inte.
Jag är fångad av smärtan, smärtan som snart ska få ett namn.
Namnet kan bli EDS.

Är ledsen idag att jag inte orkat ta tag i våra försäkringar och förmodligen inte har någonting att luta mig mot när det blir som jobbigast, vad gör jag?
Varför ska jag orka...hela tiden...
Kan ingen annan bära mig, jag som har burit år ut och år in?
Jag får väl tänka att pengar är inte allt, vi klarar oss...NOT!!!
Usch och fy och blä! Hoppas att morgondagen blir bättre.