Saknad

Tårarna rinner nerför mina kinder.
Jag saknar dig mamma.
Jag saknar dig söstra mi.
Jag saknar dig också min allra bästa, käraste vän och jag saknar mig själv.

Att titta tillbaks är faktiskt ingen mening men att se och komma ihåg de positiva delarna är viktigt. Att kämpa för att komma tillbaks om bara så lite. Lite mer av mig själv.

Saknaden gör mig sårbar.
Saknaden äter upp mig inifrån. 
Ska jag stoppa?
Ska jag gråta?
Vem torkar mina tårar?
Vem hjälper mig att stoppa?

Jag vill bli buren, jag klarar inte av att bära andra längre.

Torkar tårarna och fortsätter med dagens måsten. Dammdinosaurier i varje hörn.

Åsa

SOL

Underbara sol kom till oss första jobbveckan efter semestern. Typiskt kan man tycka men bättre är att gilla läget och ta vara på de dagar som är fina. Göra lite lagom både inne och ute.

Trädgården är vacker och ännu har inte alla blommor börjat blomma.
Det blommar under många månader häro Holkhult. De som säger att nu har det blommat klart får nog skaffa sig kunskap om trädgård.

Jag längtar nästan till den tid då rönn, prydnadsapel och aronia visar sin höstskrud. Kall hög luft är fantastiskt. Att jag då mår sämre med min smärta får jag helt enkelt ta.

Här kommer en bildserie med något av det som blommar idag.    

Dagens runda

Det är bara så ljuvligt i trädgården nu. Många av nävorna blommar och dagliljorna är på gång. 

Fröplantor av akleja syns lite överallt. 

Tänkte åkt på trädgårdsrunda idag men det fanns ingen intressant så jag nöjer mig med mitt paradis. Ett olvon som jag fått av en annan nörd. 

Blodtopp i flera skepnader. 

Några bilder till som inte blir kommenterade. Är lite knöligt från telefonen att lägga in och kommentera. 

Må så gott! 

Åsa

Smärta

Jag funderar ett slag över smärta. 

Hur ont har jag, hur ont har andra? Vilken smärta är värst, vilket tillstånd av smärta är värst? 

Att läsa på FB, där jag har mina likar i EDS, om att de kräks av smärta. Det gör mig illa att höra men jag har aldrig kräkts av smärta trots alla mina år med värk, barnafödande, diverse operationer och otaliga tarmvred som jag haft. 

Har jag ont egentligen? Hur står jag ut med min smärta?

Jag funderar lite till...

Backar tillbaks ett steg och inser att jag aldrig kan jämföra min smärta med någon annans. 

Jag vet att när jag har som ondast tiger jag still, jag kan inte prata, blir inåtvänd och hoppas att ingen ska se mig. 

Kurar ihop mig i en boll, ibland fysiskt men framförallt psykiskt. 

På FB känns det mycket som att man ska bräcka varandra eller är det jag som är såpass ny att det bara är min upplevelse. 

Jag vet att jag har väldigt hög smärttröskel och kan trots stor smärtpåverkan jobba, fixa med barnen, handla etc. 

Men det tar såklart slut en dag, en dag faller jag. Jag har brakat ihop men inte fallit. 

Jag vill inte ha ont, jag vill inte ha EDS, jag VILL INTE! 

Nu är det tyvärr så och det gäller att acceptera fakta. 

Jag har kommit en bit på väg men backat idag igen när den onda smärtan slagit till som alltid vid väderomslag och andra påfrestningar. Tar en citodon för att få det lite drägligare, tack för att jag fått dessa nu. 

Tänk om jag fått dem tidigare, då hade jag förmodligen inte varit så djupt nere i smärthelvetet. Det är samma sak här, läkaren visste inte bättre, jag visste inte bättre och detta måste jag acceptera. 

Om acceptans kommer jag att skriva om i andra inlägg. Förbannat svårt är det i alla fall! 

Tar en kort runda i trädgården innan killarna vaknar. Klurar på hur det skulle kunna ändras på för att få det mer EDS-vänligt. 

Må så gott! 

Åsa

Fläder är lika med saft!

Det kryllar av fläderblommor på den vanliga flädern! Underbart med tanke på att all saft är slut i frysen. 

Det är fint nu!

Trots att inte det blommar för fullt i trädgården är den väldigt fin just nu.
Jag undrar ibland hur jag har lyckats att få ihop alla bra bladkombinationer. Det är inte direkt någon tanke bakom, ibland men definitivt inte alltid.

Det saknas dock en del i vissa land. Jag får se om jag delar till hösten eller bara låter det vara som det är så länge.
Jag måste fundera på hur jag ska göra framgent om det blir upphöjda bäddar eller viss hjälp utifrån att rensa.

 Jag kunde inte låta bli att fotografera denna tremastarblomma, har säkert 100 foton bara på denna vita sort. Det är en av mina favoriter trots att den blir ful vid regn. Jag grävde upp den när mormor flyttade från sitt hus. Morfar hade mycket fint men det visste jag inte förrän jag blev riktigt intresserad men då var det försent, huset sålt och trädgården borttagen.



Jag är en väldigt dålig fotograf men jag försöker i alla fall. Att ta översiktsbilder tycker jag är svårt, vet aldrig vilken inställning man ska ha på kameran. Detta är det land som saknar plantor. Vi kallar det 'Röda landet'.

 Mina allium blommar och de ska bli fler! Jag ska beställa från Holland snart, frågan är vem som ska hjälpa mig gräva ner dem i regnet till hösten ;)

Må så gott!

Trädgården och EDS

Skrivit ett långt mejl till två trädgårdsvänner med samma diagnos som jag, EDS.
Jag känner att det är riktigt skönt att få skriva av sig lite. Det finns någon på andra sidan datorn som faktiskt förstår. Förstår min sorg, min uppgivenhet och hur jag har det i verkligheten.
Det syns sällan på mig att jag har ont. De som känner mig och har jobbat med mig ett tag ser kanske i mitt ansikte att det är en dålig dag.
Jag själv försöker så gott det går att hålla låg profil för att kunna acceptera mitt tillstånd.
Jag vet att man inte ska skärma av sig men nu är det så jag valt att göra under en tid. Varför? Jag orkar inte med andras kommentarer, Äh- kom igen nu! - Det är många andra som har det värre...
Vad vet de om min sjukdom?
Ingenting, de stänger öronen trots att jag frågar dem om de verkligen vill höra och svaret de ger är ja...
Det är en livslång sjukdom  som är progressiv. Det menas att jag aldrig blir av med eländet och det blir sämre över tid.
Det har accelererat de två senaste åren. Det var krisigt ett tag efter nyår, livslusten fanns definitivt inte. Hade jag kunnat stanna under täcket hade jag gärna gjort det. Trodde ett tag att tårarna skulle ta slut men de bara fylls på.

Nåja, jag tar mig igenom dagarna nu. Får akupunktur och till viss del lindrande medicin.
Smärtstillande som är beroendeframkallande tyvärr, men när det är som jobbigast måste jag tillåta mig att ta dessa.

Jag donar lite lagom i trädgården. Gräva, som jag älskar, är inte att tala om. Ska det grävas får jag be om hjälp. Lyfta, bära likaså.

Jag har det fint i trädgården! Det är mycket som blommar redan och jag går och njuter. Drar lite ogräs där jag ser dessa tittar upp. Har en lugnare inställning till trädgården idag än tidigare. Det får ta sin tid helt enkelt.

Jag måste vattna! Det är torrt så det dammar idag det är blåsten som är boven. Vår Billy (1,5år gammal labbe) älskar vatten så vi får se vad jag kan hitta på för att han inte ska vara i spridaren.
Växthuset behöver en liten städning, har en massa saker överallt som stör ögat, jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få bort allt. Det är inte mycket men det är saker jag använder dagligen så egentligen borde de få vara framme.

Vill fotografera idag, får se om kroppen vill, har ännu inte lyckats ta mig ut trots tidig uppstigning. Sonen försov sig så det blev till att stiga upp i alla hast vid kl.6 och hjälpa honom. Tar kanske en citodon för att få lite smärtlindring och hjälp att ta mig ut.

Må väl!

Åsa