Välkommen till min blogg!

Kul att just du har hittat hit!
Jag hoppas att du kan finna glädje i det jag kommer att skriva. Att blogga är för mig helt nytt och jag vet ännu inte hur man fixar till bloggen så den blir bra. Jag kommer i alla fall att skriva mycket om min trädgård och vilka projekt som kommer att planeras- och förhoppningsvis göras. Lite om min viktresa ska jag också försöka mig på. Håll till godo!
Åsa

Trädgården i Holkhult

Trädgården i Holkhult

lördag 31 maj 2014

Det är fint nu!

Trots att inte det blommar för fullt i trädgården är den väldigt fin just nu.
Jag undrar ibland hur jag har lyckats att få ihop alla bra bladkombinationer. Det är inte direkt någon tanke bakom, ibland men definitivt inte alltid.












Det saknas dock en del i vissa land. Jag får se om jag delar till hösten eller bara låter det vara som det är så länge.
Jag måste fundera på hur jag ska göra framgent om det blir upphöjda bäddar eller viss hjälp utifrån att rensa.


 Jag kunde inte låta bli att fotografera denna tremastarblomma, har säkert 100 foton bara på denna vita sort. Det är en av mina favoriter trots att den blir ful vid regn. Jag grävde upp den när mormor flyttade från sitt hus. Morfar hade mycket fint men det visste jag inte förrän jag blev riktigt intresserad men då var det försent, huset sålt och trädgården borttagen.



Jag är en väldigt dålig fotograf men jag försöker i alla fall. Att ta översiktsbilder tycker jag är svårt, vet aldrig vilken inställning man ska ha på kameran. Detta är det land som saknar plantor. Vi kallar det 'Röda landet'.
 Mina allium blommar och de ska bli fler! Jag ska beställa från Holland snart, frågan är vem som ska hjälpa mig gräva ner dem i regnet till hösten ;)


Må så gott!

fredag 30 maj 2014

Trädgården och EDS

Skrivit ett långt mejl till två trädgårdsvänner med samma diagnos som jag, EDS.
Jag känner att det är riktigt skönt att få skriva av sig lite. Det finns någon på andra sidan datorn som faktiskt förstår. Förstår min sorg, min uppgivenhet och hur jag har det i verkligheten.
Det syns sällan på mig att jag har ont. De som känner mig och har jobbat med mig ett tag ser kanske i mitt ansikte att det är en dålig dag.
Jag själv försöker så gott det går att hålla låg profil för att kunna acceptera mitt tillstånd.
Jag vet att man inte ska skärma av sig men nu är det så jag valt att göra under en tid. Varför? Jag orkar inte med andras kommentarer, Äh- kom igen nu! - Det är många andra som har det värre...
Vad vet de om min sjukdom?
Ingenting, de stänger öronen trots att jag frågar dem om de verkligen vill höra och svaret de ger är ja...
Det är en livslång sjukdom  som är progressiv. Det menas att jag aldrig blir av med eländet och det blir sämre över tid.
Det har accelererat de två senaste åren. Det var krisigt ett tag efter nyår, livslusten fanns definitivt inte. Hade jag kunnat stanna under täcket hade jag gärna gjort det. Trodde ett tag att tårarna skulle ta slut men de bara fylls på.

Nåja, jag tar mig igenom dagarna nu. Får akupunktur och till viss del lindrande medicin.
Smärtstillande som är beroendeframkallande tyvärr, men när det är som jobbigast måste jag tillåta mig att ta dessa.

Jag donar lite lagom i trädgården. Gräva, som jag älskar, är inte att tala om. Ska det grävas får jag be om hjälp. Lyfta, bära likaså.

Jag har det fint i trädgården! Det är mycket som blommar redan och jag går och njuter. Drar lite ogräs där jag ser dessa tittar upp. Har en lugnare inställning till trädgården idag än tidigare. Det får ta sin tid helt enkelt.

Jag måste vattna! Det är torrt så det dammar idag det är blåsten som är boven. Vår Billy (1,5år gammal labbe) älskar vatten så vi får se vad jag kan hitta på för att han inte ska vara i spridaren.
Växthuset behöver en liten städning, har en massa saker överallt som stör ögat, jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få bort allt. Det är inte mycket men det är saker jag använder dagligen så egentligen borde de få vara framme.

Vill fotografera idag, får se om kroppen vill, har ännu inte lyckats ta mig ut trots tidig uppstigning. Sonen försov sig så det blev till att stiga upp i alla hast vid kl.6 och hjälpa honom. Tar kanske en citodon för att få lite smärtlindring och hjälp att ta mig ut.

Må väl!

Åsa